Golden Retrievers anses vara den vanligaste hundrasen i Storbritannien, där dess ursprung ligger. Idag är rasen endast sedd som ett husdjur att gosa med, men rasens ursprung ligger i namnet. Golden, för deras färg och retriever, för deras förmåga och talang för apport vid jakt.

Bakgrund

Rasen härstammar från Skottland, där den avlades fram under 1800-talet. Den accepterades dock inte som en egen ras i Storbritannien förrän vid början av 1900-talet. Trots den långa tidsperioden för Storbritannien att acceptera Golden, var de bland de första som registrerade dem som en ras. Det tog ytterligare tio år för Amerika att acceptera dem och ännu längre för Sverige att bekanta sig med dem. Först vid andra världskriget blev Goldens alltmer vanliga i Sverige och på 60-talet marknadsfördes dem som familjehundar istället för jaktapportörer.

Egenskaper

För att avla fram den första Golden-hunden använde man en vanlig Retriever och en Tweed Water Spaniel, en nu utdöd ras. Deras päls består en tät underpäls för att hålla värmen och en yttre täckande päls som är vattenavvisande. Den vattenavvisande täckpälsen är strategisk, då dess apportförmåger vid jakt ofta krävde att de sprang genom vatten för att hämta fångsten. I början fanns även vita Retrievers, men folkets misstro för de vita hundarna var stor, vilket resulterade i att de försvann med tiden. Nuförtiden finns det mest gyllenbruna Retrievers, därav ordet golden i dess namn.

Namnet

Rasens namngivning kommer från dess apporttalanger. Den är nämligen en av de sex ursprungliga apporterande fågelhundarna, och avlades fram just för denna orsak. Trots att den idag mest används som familjehund och assistanshund, finns mentaliteten av en apportör kvar i deras hjärnor. De tycker nämligen om att springa i vatten, att apportera och har fortfarande en extraordinär intelligens. Vissa uppfödare försöker fortfarande att hålla rasen kvar som apportörer vid jakt, dels för att bevara deras ursprungliga orsak och dels för att de är naturligt talangfulla i området.